Från skicklig mejerska till ostlegend
Ulrika Eleonora föddes 1835 i Lappvattnet utanför Burträsk. Eftersom familjen var fattig, med många syskon, adopterades Ulrika Eleonora till ett barnlöst par i det närbelägna Skarviken. När hennes adoptivfar dog fick Ulrika Eleonora ärva 500 riksdaler som hon använde till en utbildning vid mejeriskolan i Degeberg, Västergötland. Där lärde hon sig att göra Västgötaost.
1869 återvände Ulrika Eleonora till Burträsk och tog med sig den nya kunskapen till det nystartade Gammelbyns mejeri. Hon började som piga, men tog snabbt över ansvaret som en erkänt skicklig mejerska.
”Ingen vet helt säkert vad som hände den där dagen 1872”
Ingen vet helt säkert vad som hände den där mytomspunna dagen 1872, när receptet för Västerbottensost® blev till.
Det berättas att Ulrika Eleonora, som arbetade ensam på mejeriet, uppvaktades av en mjölkdräng som fick henne att glömma bort att passa ystkaret ordentligt så att ostmassan svalnade och värmdes i flera omgångar.
Misstaget var ett mästerverk
Först ansågs osten vara misslyckad, men när den provsmakades upptäckes den unika smaken – misstaget var i själva verket ett mästerverk!
Om det verkligen gick till så här kan ingen veta. Däremot kan vi vara säkra på att det var den skickliga mejerskan Ulrika Eleonora som tog tillvara den nya kunskapen och förde den vidare genom sitt väl bevarade recept!
Ulrika Eleonora dog 56 år gammal i lunginflammation den 15 februari 1892. Sedan dess har hennes recept gått i arv från mejerska till mejerska och från Ostmästare till Ostmästare.
Nu för vi
Ulrika Eleonoras
arv vidare
Vi är stolta över att få föra Ulrika Eleonoras arv och Västerbottensost vidare till nya generationer ostälskare världen över.